Aarre Aaltonen:
Ilmatar och dykanden, 1939 (avtäcktes 1946)
Sibeliusparken, Bortre Tölö

Ilmatar och dykanden

”Helig jungfru, himladotter, skaparflicka, skuldlös, ädel.” Ilmatar ja sotka av Aarre Aaltonen finns i Sibeliusparken. Dykanden i den kraftigt erotiska skulpturen påminner om en svan, inte så mycket om en andfågel. Aaltonens skulptur överför därmed antikens motiv Leda och svanen till Kalevalas bildvärld.

Ilmatar uppstod i Kalevala först år 1849, i s.k. Nya Kalevalas första sång, som berättar om världens uppkomst. Ännu i Gamla Kalevala år 1835 simmar Väinämöinen omkring i urhavet. Forskningen ger ingen vattentät förklaring till varför Lönnrot har ändrat på sången om världens uppkomst så radikalt. Förändringen torde hänföra sig till de starkt feminina myter som bland många folk skildrar världens uppkomst.

Ilmatar har väckt intresse särskilt hos manliga konstnärer. Den mytiska kvinnogestalten i sången om världens uppkomst i Kalevala har inte bara avbildats av Aaltonen, utan också av R. W. Ekman, Akseli Gallen-Kallela, Joseph Alanen, Matti Visanti, Kari Juva och Heikki Virolainen.